Västra Götaland
När botanisten Carl von Linné 1746 reser genom Västergötland nämner han enbart om potatisodling i området kring Alingsås (250). I Skaraborg var de två första decennierna på 1800-talet en genombrottsperiod för potatisodlingen. I Sandhems pastorat var andelen potatis av utsädet 9 % på 1820-talet och hade ökat till 50 % under 1850-talet. Potatisens stora andel av utsädet berodde på att den gav större avkastning än stråsäd och var mindre arealkrävande. Utsädets fördelning visade också på en högre andel potatis hos de obesuttna än hos bönderna (250).
Det är svårt att få fram exakt tid när potatisen introduceras i olika delar av vårt avlånga land.
Arne Stubelius, författare och hembygdsforskare i Bohuslän, skriver i sin bok ”Mors mat och andras” (232) att potatisens användning i Bohuslän dröjde om man jämför med hur vanlig den var i Västergötland. Som läsare kan det hela tolkas som att potatisen fanns i Västergötland redan i början av 1800-talet men att den till Bohuslän kom mer till användning i mitten av 1850-talet.
I vissa delar av Bohuslän har potatisodlingen varit mer känd än på andra platser. T ex på Tjörn blev odling och försäljning en viktig inkomstkälla, här fanns bra jordmån och lämpligt klimat. När det gäller sorter finns det både i skrift (232) och från samtal med Hushållningssällskapets matkonsult framför allt en sort som odlades, en potatis som hade ett mörkrött skal. Beroende om man befann sig i norra delen av Bohuslän, t ex Kville, eller i södra delen, Tjörn/Kungälv, hade de olika namn – ”de ryske röe” respektive ”de tyske röe”. Orsaken till varför de kallades för ”ryske” respektive ”tyske” har vi inte funnit i den litteratur vi har studerat.
I ”Historiska muséets samlingar av intervjuer” (139) som berör mat och hushållning finns många citat som visar på att nöden var stor ibland. I samlingarna finns uppgift om potatiskålens användning i Gällstads socken (Västergötland). Det var de understa bladen på potatisblasten som kokades och för att reda soppan tillsattes lite korngryn.
Värmland
Det var ofta personer i samhällets övre skikt som var drivande till att potatisodling kom igång. Erik Fernow studerade Värmland och skrev 1773 följande ” Utom de uppräknade sädessorter har nu potatis tämligen börjat komma i bruk. Dessa giva våra landsmän det bästa hopp att slippa så svåra tider, som tryckt landskapet. Jag vet ingen som drivit dem högre än herr major Uggla på Segmon, herr prosten Gröndal i Nyed, brukspatron Lundgren vid Kilsbyn och direktör Johan eb Geijer på Lindfors. När nu en kappe potatis kan ge av sig en tunna och mera och om de allmänt kommer i smak och bruk hos gemene man torde med tiden driva ut både hunger och havre ur Värmland”. Lars Sundén pästvigd 1769 var en av alla de nitiska präster som gjorde betydande insatser för att förmå allmogen att odla potatis. Han odlare och sålde potatis i Värmskog och Sunne och gick allmänt under benämningen ”Jordäple-presten” (250).
Undersökning med avseende på potatisuttag vid Bjurbäckens och Storfors bruk visar att redan 1782 har ett litet uttag av ”potatoes” registrerats i kassaboken. Avräkningsböckerna bekräftar vidare att potatisen slog i igenom under 1800-talets början. Studie av de värmländska smedernas livsmedelsförsörjning vid Munkfors bruk visar på att under perioden 1824-26 gjorde ingen enda smed något potatisuttag. 1829-1831 började mycket små uttag göras, medan ett enormt uppsving kommer under åren 1834-36 då ca 70% av alla mästare och mästersvenner tog ut potatis. I början betraktades potatis som ett slags nödbröd. Landshövdingen i Värmland lämnade följande kungörelse 1803 ”Sedan Jag i en under denne dag utfärdad Kungörelse, som i Kyrkorne kommer at upläsas, upmanat en Hwar af Länets Invånare, at mera än hitintils skett, winlägga sig om plantering av Potatoes, såsom Hwaraf de, wid inbefallande misswäxtår, kunna hafwa at tilgå en sund och tjenlig föda. Har jag härigenom welat anmoda Tit at i sitt Pastorat wid allmän Socknestämma göra allmänheten och särdeles Allmogen ytterligare föreställning om nödvändigheten och nyttan av sådan plantering” (250).
I 1822 år Landshövdingeberättelse talar man om den revolution som potatisen skapat i jordbruket. ”Potäterne har utträngt barken i kolarens hushåll”. De återkommande missväxtsåren under 1800-talets första hälft satte fart på potatisodlingens genombrott.
De intagna hospitalhjonen på Karlstad hospital hade i mitten av 1820-talet sill och potatis på matsedeln fem dar i veckan (250).
Provinsialläkare Dahlman rapporterade år 1859 att levnadssättet i Sillbodals distrikt i Värmland var enkelt, med havrebröd, sill och potatis samt mjölk som den huvudsakliga födan (139). Likaså finns uppgift från Provinsialläkare Örtengren i Sundhets-Collegii Underdåniga berättelse år 1871 att arbetarens föda bestod av råg eller havrebröd, potatis och sill, gröt samt välling. Ibland mjölk, ost och smör och undantagsvis kött och fläsk. Likaså rapporterade Läkaren Örtengren från Filipstads distrikt (139).
”Joläppelmos”(potatispuré) ansågs som en riktigt läcker mat och Joläppelmos-smörgås med en sillbit på betraktades som en synnerligen välsmakande föda vid arbetet ute på åker och äng. ”Joläppelpannkaka” bestod av råriven potatis, blandad med lite mjölk och mjöl (139).
Under rubriken ”Matberedning och måltidsseder från Eskilsäters, Södra Ny och Grums” beskrivs, ”Potätevälling” bestod av ”stötte potäter” blandad med ”vassblandad” mjölk och några nypor mjöl. ”Potatispannkake” bestod av kokt potatis som stöttes till mos och blandades med lite mjöl och stektes i panna.”Potätemonker” bereddes av mosad kokt potatis som blandades med litet mjöl peppar och salt. Monkarna var rund, knappt tefatsstora och de lades i pannan att steka.
Stappe
I trakterna kring Charlottenberg gjordes en potatisrätt som kallades ”Stappe”. Den gjordes när potatisen var nyupptagen.
1 kilo potatis
2-3 dl gräddmjölk
50 gr smör
2 tsk salt
1-2 msk kummin.
Beredning
Skala och koka potatis. Häll av vattnet, mosa den och arbeta länge och väl. Tillsätt den värmda mjölken samt hel kummin och smaka av med smör. Äts som gröt men med mjölk i ett glas bredvid.
Källa: 184
Potatisland som löneförmån
I boken ”Det gamla glasbruket på Liljedahl” (20) finns några uppgifter med anknytning till potatis. Glasbruket hade sin storhetstid under andra hälften av 1800-talet till början av 1900-talet. Fria potatisland var en löneförmån. Arbetarnas potatisland låg utspridda över bruksbackarna och en del hade sin lott på ett större gärde intill som kallades för Streta. Skörden blev alltefter åren gick ofta liten eftersom jorden var potatistrött och gödslingen minimal. Gödsel från hushållsgrisen och slaskbingen användes. Småpotatisen användes till grismat. Hösten var sillsexornas tid inne i hyttan. Potatisen skulle vara färsk och den stektes i den heta askan med skal utan rengöring. En ettersalt sill frästes på glöden. När potatisen mjuknat krafsades den ur askan och festmåltiden kunde börja. Potatisen åts med skalet och smakade gott efter att den nödtorftigt torkats på kläderna. Sillen plockades i bitar med nyporna. Svagdricka hörde till. En del föredrog att vara i hemmet men sillen skulle även där tillagas på hyttvis.
